Att två personer skiljer sig är i sig ingen konstighet. Ibland så upptäcker man att man helt enkelt inte passar ihop och av den anledningen bör gå skilda vägar. Det svåra handlar här om dessa två personer har barn och måste besluta om vårdnaden om dessa. Denna fråga blir alltid speciell och i de allra flesta fall så kommer föräldrarna i fråga överens om delad vårdnad – något som innebär att barnen alternerar sitt boende och spenderar ena veckan hos mamman och den andra hos sin pappa; eller kanske helgerna hos någon av parterna. Oavsett hur lösningen gällande logi ser ut vid delad vårdnad så är detta att föredra mot det andra alternativet – det vill säga att den ena föräldern lämnar in en stämningsansökan mot den andra och därmed försöker få till stånd ensam vårdnad.

Detta kallas vårdnadstvist – förutsatt att den andre parten bestrider stämningen – och leder ofta till infekterade konflikter där det alltid finns förlorare och där dessa tyvärr är barnen i fråga. En vårdnadstvist ska man alltid försöka undvika och detta är också något som vi i Sverige erbjuder bra hjälp för. Varje kommun i vårt land är nämligen tvungna att erbjuda samarbetssamtal vid en vårdnadstvist; föräldrarna får sätta sig tillsammans med sina respektive juridiska ombud och tala sig fram till en lösning tillsammans med en extern rådgivare från kommunen. Man försöker alltså lösa konflikten kring vårdnaden om barnen innan det går så långt som att målet går upp till Tingsrätten och allt för att skona barnen så långt som det bara är möjligt.

Tilläggas här dock – ibland måste en vårdnadstvist komma upp och detta beror på att den ena föräldern visat sig vara direkt olämplig som förälder; det kan handla om allvarliga missbruksproblem, grov kriminalitet, allvarliga psykiska sjukdomar och exempelvis incest – saker som naturligtvis visar att det är en farlig miljö för barnen att växa upp i. I sådana fall är en vårdnadstvist och ensam vårdnad också det enda alternativet.

Samarbetssamtal gäller således de vårdnadstvister som handlar om mer – i sammanhanget – triviala saker som otrohet, att någon kanske sak flytta eller där föräldrarna av någon annan anledningen inte kan komma överens om hur livet efter skilsmässan ska se ut. Det är nämligen genom samtal som man löser de flesta konflikter föräldrar emellan, man får genom en extern röst en annan syn på saken, man släpper de stora hämndbegären och man ser på saken ur det ljus som man ska se det; nämligen ur sina barns ögon. Det är alltid barnen som kommer i kläm vid en vårdnadstvist och här kan ett samarbetssamtal underlätta rejält.

Exempel på detta; om man som förälder råkat ut för ett stort svek från sin forna partner så kan hämndbegäret leda till att man stämmer denna och försöker koppla bort barnen ur dennes liv. Här kan samtal hjälpa till att lösa konflikten på ett vuxet och resonligt sätt – exempelvis otrohet är i sig moraliskt förkastligt, men inget bevis på att någon är olämplig att ta hand om sina barn, eller hur?

Barnen i första rummet

Att man i Sverige erbjuder hjälp med samtal vid en vårdnadstvist är något som görs för barnens skull. En skilsmässa i sig är uppslitande och om denna dessutom för med sig att föräldrarna inte kan komma överens om var man som barn ska bo kan skapa känslor av skam och skuld som blir svåra att ta med sig genom livet. Det är svårt att förklara för ett barn varför mamma och pappa bråkar och det är lätt för ett barn att missuppfatta situationen; man tror att föräldrarna bråkar på grund av- och inte om- sig själv. Något som kan leda till själsliga ärr och skamkänslor som är svåra att skaka av sig. Därför är det också viktigt att man vid en vårdnadstvist hela tiden informerar barnen om vad som pågår, förklarar att konflikten inte är deras fel och även här kan en extern röst vara till stor hjälp. Att ett barn får tala med en barnpsykolog, en terapeut eller en kurator är därför av stor vikt och naturligtvis ligger även en stor del på föräldrarna också.

Som förälder gäller det att verkligen tala om varför man söker om ensam vårdnad och detta utan att skuldbelägga sin forna partner på någon sätt. Man ska således undvika att kasta en massa okvädningsord mot barnens andra förälder, man ska undvika att sätta press på barnen genom att peka ut den andres fel och brister och man ska – kortfattat – agera vuxet.

En vårdnadstvist kan vara nödvändigt; men den ska så gott det går hållas på en vuxen och sakligt nivå. Att använda sina barn vid som ett slags bollträ för att vinna sympati eller vinna mark; det skapar enbart framtida problem för samtliga inblandade. Barnen först, i alla lägen.

Kan barnen bestämma var de ska bo?

Vid en vårdnadstvist så får naturligtvis barnen även de komma till tals. Här tar man hänsyn till ålder och mognad och väger in det i beslutet. Handlar en vårdnadstvist om en 15-åring så kommer detta barn att ha mer att säga till om en då en vårdnadstvist gäller en 6-åring. Av naturliga skäl; ett barn påverkas ofta av stunden och kan den ena dagen säga att det vill bo hos sin mamma för att nästa dag föredra sin pappas hem – hänsyn tas alltid till vad barnet säger; men ju äldre och mogen man är desto mer har man också att säga till om.

Det viktiga vid en vårdnadstvist handlar alltid om att den ska försöka lösas på ett civiliserat sätt och det är först då alla alternativa utvägar stängts som man tar det till domstol. Först måste föräldrarna försöka att samtala, därefter erbjuder man samarbetssamtal och i sista hand så går det till Tingsrätten; förhoppningsvis har man redan löst frågan om vårdnad innan det går så långt. För barnens bästa och framtida välmående.